Staplarna visar hur stor del av originalet som är kvar — kortare är bättre.
Den streckade linjen är dagens arkivskript; allt till vänster om den är en
vinst, allt till höger en förlust.
Det fjärde trädet är det mest verklighetstrogna — en hel arbetskopia, inte en
sorterad korpus — och det är också där marginalen är störst i absoluta tal:
279 MiB mot xz:s 298 och zstd −22:s 301, och zstd −22 behövde dubbelt
så lång tid för sitt sämre svar. Notera också nvpack snabb: den
ligger 10 % under dagens arkiv på fjorton sekunder, helt och hållet på dedup
och sortering. Där finns dubbletter som tar aldrig hittar.
Fotokorpusen är den tydligaste: varje klassiskt verktyg — gzip, bzip2,
zstd −22, xz −9e — stannar inom en procent från där det började, för de kan
bara leta efter upprepningar i en ström som redan är entropikodad. nvpack byter
ut entropikodningen och tar 15 %.