nattviken

21 augusti 2020

I Henrik Brändens (alldeles utomordentliga och starkt rekommenderade)

I Henrik Brändens (alldeles utomordentliga och starkt rekommenderade) bok Själens biologi och den fria viljan. Finns en vacker och eggande beskrivning av hjärnan när den sover. Bakgrund (egna ord, delvis tagna ur Henriks bok, delvis ur minnet av andra böcker, inga faktagranskade citat): Vi börjar när vi är vakna, med aktiva sinnen som triggas av diverse olika, helt väsensskilda, skeenden i den externa verkligheten. Sinnena översätter de intryck de får från frekvensförändringar, kemikalier eller mekaniska processer till mönster formade av det elektroniska språk hjärnan kan varsebli. Vad som sker med det översätta inputet från de olika sinnena skiljer sig åt, sinnena har sina egna processer för att transformera information från yttervärlden på ett sätt som gör att vår blinda och döva hjärna kan höra och se. Alla de olika processerna, utom den process som styr lukten, kommunicerar med thalamus. Intryck från våra sinnen översätts till elektriska mönster som färdas till thalamus, processas och färdas sen vidare till exempelvis syncentrat eller hörselcentrat. Thalamus är således en slags port mellan det yttre och det inre. Intrycken tävlar om att få kommunicera med thalamus, och man tror att det system thalamus kommunicerar mest med är det man är mebdeten om. Om thalamus slutar kommunicera faller man i koma. Det spelar alltså troligtvis en avgörande roll för medvetande, kanske ÄR det till och med vårt medvetande. Sömnen delas upp i två faser drömsömn u. eller REM-sömn (rapid eye movement) och djupsömn. Under drömsömnen är thalamus aktivt, precis som när vi är vakna. Hela hjärnan sprakar av aktivitet, olika systems aktivitet faller och sjunker, på samma sätt som de gör när vi är vakna. Vid valet tillstånd beroende i vart fall till stor del av villa intryck våra sinnen propagerar till thalamus, under sömn i princip samma sak. Under sömn, tänker jag, sänder visserligen inte själva sinnena mönster genom porten till det inre, men porten producerar ändå ett output som ser likadant ut som om de gjort det. Jag tänker här på Arcesilaus ord (315 - 240 före Kristus, den femte arch-scholarn av den ursprungliga akademin) "inget intryck av något som är sant, är beskaffat på ett sådant sätt att ett intryck från något som är falskt inte kan vara dess like." Det är som ni förstår nu man drömmer. När vi befinner oss i djupsömn är aktiviteten dock radikalt annorlunda, och det är det Henrik beskriver så spännande: "Under djupsömnen är däremot banan i talamus nästan lika inaktiv som vid medvetslöshet, och den som väcks under sådan sömn berättar inte om några drömmar. Istället tycks under de perioderna kortidsminnet vi format i vaket tillstånd överföras till långtidsminnet. Man misstänker att detta framförallt sker under under djupsömnens djupaste delar, då aktiviteten i hjärnans olika delar tycks vara synkroniserad, så att en mätning av den elektriska aktiviteten i hjärnan inte, som [annars], ger ett brus (när olika delar av hjärnan gör olika saker i olika takt) utan svänger i takt över stora delar av hjärnan." (Sidan 87 av nämnda bok.) Med tanke på att våra minnen och upplevelser genom dessa processer av elektriska mönster som propageras, processas, splittras och fusioneras i olika neurologiska nätverk är det som skapar vårt subjektiva "jag", är det djupt fascinerande att tänka på den stora skillnaden mellan hur vår hjärna fungerar under inkommandet och processandet av sinnesintryck, jämfört med hur den ser ut under den mystiska och livsviktiga djupsömnen. Rent intuitivt känns det som det finns en påtaglig skillnad mellan de separerade men integrerade processer som hjärnan vanligtvis hanterar och de böljande synkroniserade mönster som sköljer över hjärnan i djupsömnen. Informationen skapar oss, och när vi vakna får ett system att spraka skapar vi kunskap och insikter inom just det som triggar systemet. Olika system kan spraka i begränsad harmoni och vi kan lägga ihop 1 och annat och jämföra äpplen och päron. Men det är ändå processer som härrör från vissa bestämda intryck, och den Darwinistiska kamp som försiggår i konkurrensen om talamus uppmärksamhet är praktiskt driven, fokuserad och problemlösande. Men i djupsömnen sköljer de jag-skapande vågorna istället över hjärnan och slätar till de kantiga resultaten av dagens intryck. En våg kommer driva igenom ett visst system och dra vidare till helt andra centra. Information förmedlas på ett sätt som är mer oberoende av hur vi delar upp världen i aktivt tillstånd. Det är kanske så vi kan börja göra kopplingar som är omöjliga att se eller uppleva, men som känns självklara när vi vaknar. Det sista stycket är fritt fabulerat, men jag har i vart fall försökt hålla mig till belagda teorier i de tidigare. Visa färre

← Alla spaningar