nattviken

18 juli 2025

Min älskade mamma Solveig har somnat in

Min älskade mamma Solveig har somnat in. Hon lärde mig att se människan. Att vara nyfiken, effektiv, hjälpsam och närvarande i mötet med andra. Hon hade en otrolig förmåga att fånga ögonblicket, att ta in människor som de var – rakt, spontant och med hjärtat först. Hos oss var dörren alltid öppen. Det kunde vara någon ny från jobbet, en ny bekantskap, någon i behov av stöd - flykting/tiggare på rymmen – eller Snoddas, som plötsligt satt vid köksbordet för att äta fil-lunch och sjunga en sång. Det var så hon var. Hon levde i mötet och visade oss att världen är full av människor att lära känna. Hemmet var en levande plats. Fester, föreningsmöten och skratt – det fanns alltid liv där, och vi barn var en del av det. Hon tog familjen med ut i världen – på resor och äventyr – inte bara för att se, utan för att möta. Kulturer, människor, språk – hon var en sann humanist. Och hon såg mig. Jag var ett livfullt barn – full av idéer, energi, kanske inte alltid så lätt att tygla – men mamma lyckades navigera mig rätt. Hon gav mig stöd, utrymme och tillit att få vara den jag var. Det har präglat hela mitt liv. Hon har gett mig modet att våga - stärka min innre kompass. Den där spontana djärvheten att kasta mig ut i saker – och tron på att det går - och att världen är full av hjälpsamma människor - det är ett spår av henne. Sista tiden har varit tung och stundvis sorglig. Trots att personalen på Brunnsgården gjort ett fantastiskt arbete och verkligen gett sitt yttersta, så var det som att livsglädjen hade bleknat lite sedan pappa Rune gick bort. Men så, på Astrids student, såg jag glimten igen. Du var där, mitt bland människorna, och jag såg hur du mös. Kände igen gamla vänner, var närvarande, varm – precis så som du var. Det blev ett väldigt fint sista möte för många att bära med sig. Och avskedet… Det blev lika vackert som hennes liv. Lugnt. Stillat. Även där hade hon bestämt sig. Jag, min syster och Ebba fick vara med henne när hon somnade in - och det blev ett ögonblick jag alltid kommer bära med mig. Så värdigt. Så innerligt fint. Tack, mamma, för allting. För värmen. För nyfikenheten. För mötena och modet. För att du alltid lät mig vara jag. Bilden är från Astrid student i år. Begravningen sker i Hemsökyrka den 31 juli kl 13:00 med minnestund. Minnessida finns hos Fonus: https://minnessidor.fonus.se/.../memorial_page_personal... Visa färre

← Alla spaningar